Mycket intressanta säkerhetspolitiska diskussioner på gång i Sverige, både om Libyen och Afghanistan. Det märks om inte annat på facebook att många gärna ger sig in i diskussioner om Svenska krigsinsatser och eventuella långsiktiga konsekvenser för både Sveriges utrikespolitik och insatsområdet.
På militärhögskolan i Belgien är debatten om insats i Libyen däremot någorlunda passé. Frågan vi fick angående Sveriges deltagande var mer inriktad på vilken sorts fighterplanes vi skickar och hur de skiljer sig från F-16, sedan gick diskussionen vidare till kvällens fotbollsmatch mot Azerbajdzjan, vilken de för övrigt vann 4:1.
Länktips för er som ogärna letar men gärna läser. Mina favoriter från dagen: Klara, färdiga, gå!
Presskonferens- Reinfeldt tycker inte man skall skynda fram beslut i fråga om svensk krigsinsats i Libyen. Wiseman tycker att det går alldelles för långsamt, men bättre sent än aldrig och Bildt vill påminna oss om att militära medel är metoder för att nå politiska mål.
Samtidigt: Riksdagsledamöter har besökt Afghanistan med SAK och konstaterar att det finns hopp(?!), Hans Linde tycker att det är afghanerna själva som skall skapa freden och ej soldater. På snarlikt tema drar ISAF dokumentärerna "Krig för fred" igång på svt snart.
SAK arbetar helt annorlunda än vad ISAF och NATO gör. Jag kan finna deras arbetsgång som kortisktig. Att åka och bygga en skola i ett område för att sedan lämna den medger ingen kontroll på vem som läser på skolan. Fördelningen pojkar/flickor. Vem/vilka är lärare på skolan. Radikala åsikter? Underhåll av skolan. Förbruknings mtrl till skolan osv. Under min mission skedde inget arbete paralellt med några civila svenska organisationer, endast amerikanska. Ska det finnas hopp måste det arbetet mellan svenska militära och civila organisationer börja att existera!
SvaraRadera